Jag kan sitta och titta på dig i evigheters evighet.
Jag vågar inte gå fram till dig och prata, för risken finns
att du skulle tycka illa om mig.
Jag står inte ut alla dessa tankar om dig.
Jag förtär sakta mina nerver med dem.
Min själ har gått och gömt sig, den vågar inte längre stanna kvar.
Jag älskar dig mer än igår och mindre än i morgon.

Nu sitter jag här i mörkrets tystnad.
Men utan mitt lugn och min ro, finner jag ingen frid.
Jag känner mig ockuperad av ett land som inte finns.
Tänk att få hålla handen på den jag älskar och som älskar mig tillbaka.

Sätter din hand mot mitt hjärta och säger:
Du är inte ensam, min själ må hålla om dig inatt.